Påsk

Fasantuppen hittade en hona att uppvakta under skärtorsdagen. Vi hörde dom på långfredagen, men nu har dom flyttat tillbaka till skogen vid kyrkogården i Svartbyn. Tur att han fick visa upp sig i hela sin glans, han bredde verkligen ut stjärtfjädrarna för att hon skulle inse att han var den ende. Konstigt att dom är så färggranna och tjusiga, för i vår värld är det väl tvärtom?!?
Här uppe är det så fint väder. Idag har jag gått i shorts. Vi var i stugan långfredag och påskafton, och jag fick gå de 400 metrarna ner genom tallskogen och ANDAS. Jag släppte ut all gammal vinterluft och har nu frisk ny tallskogsluft som reserv i de skadade lungorna. Jag har även tagit premiärcykelturen med min elcykel, den som jag inte tycker är så fantastisk som en del gör gällande. Men det var skönt, och vi kommer allt bättre överens cykeln och jag. Fast jag ska nog jämföra med min gamla i år.
Lägger ut några bilder från stugan så ni kan se hur långt våren kommit i norr. Isen har inte släppt taget men den har det jobbigt.

10 april

Idag skulle min pappa fyllt 93 år. Oj vad jag saknat honom, i 31 år. Ändå kan jag ibland tycka att jag ser honom komma, när någon cyklar som han, eller när jag hör ett tonfall som påminner om honom. Tror i alla fall att han tittar till mig!
Här uppe i norr sken solen från en tämligen molnfri himmel igår, idag är solen gömd bakom ett tjockt molntäcke. Det är ändå plus 5 grader. Igår satt jag på altanen insvept i päls, läste och sov om vartannat. Jag hann ändå läsa igenom allt till FS på fredag.
Idag har jag ägnat mig åt bokföring, hoppas jag får till det i år också. Konstigt att jag inte fått min deklaration ännu, "alla" andra verkar ju ha fått den. Ska stanna utanför skatteverkets lokaler i morgon och hämta blanketter så slipper jag skriva ut alla. Skatteverket finns numera bara i Luleå. Studieorganisatören Thorild (från Luleå) och jag ska åka till Piteå och träffa hjärtevorna, gamla och nya, och planera inför hösten. Vi är ju nya allihopa så vi åker på samma grundutbildning i maj, tror det är klokt att prata ihop sig innan.
Barnen på gatan har fått ta ut cyklarna. Det är lite farligt med tanke på snövallarna vid uppfarterna, men vi kör sakta efter den här gatan. Jag får i alla fall vårkänslor när jag ser deras cykel-glädje! Vårkänslor har också fasantuppen, och dom kommer tidigt på morgonen, redan 4.30 pockar dom på. Hönan har återkommit och verkar ha förlåtit hans klavertramp för ett par veckor sedan.

nu tinar det.....

Tänk att jag äntligen ser ett slut på den här långa, kalla, hemska vintern. Det har varit för kallt för allting, ja, t o m att andas ibland. Men nu är jag igång igen, oroar mig inte för att bilen ska frysa ihop under träningspassen, enda bekymret är att det slaskar så min nytvättade bil är snart grå igen, men snart kan vi ju tvätta hemma. Igår var dom och skrapade gatan så nu syns asfalten på den, snödrivorna är dock höga så hoppas föräldrarna låter bli att låta barnen ta ut cyklarna. När våra var små var det valborgsmässoafton som gällde, nu borde dom vänta till påsk åtminstone, den är ju sen i år.
Till påsk plogas också vägen ner till vår stuga. Ska bli skönt att sitta med en termos choklad och lyssna på alla fåglar som börjar återvända. Isen har inte gått då, man kan åka skidor på den om det nu inte blir så mycket vatten på den.
"Vår" fasantupp har fått vårkänslor. Hela vintern

har honan varit vår gäst, nu har tuppen kommit och uppvaktat henne. Hon blev så irriterad så hon flydde till nästa kvarter, men han går här och ropar trumpetande. Han har samma mattider som oss så det gäller att inte slamra när vi plockar bort. Tog några bilder idag från köksfönstret när han står i gropen vid "sitt" hus, och när han pulsar genom snön som inte bär honom på alla ställen. Han är stor o tjock och det har varit varmt så skaren har släppt.

äntligen MARS

Kolla vårt lusthus, nästan ingen snö på taket längre. Det droppar från taken, ljuset har återvänt och med det hoppet att överleva den här tunga vintern. Det har varit jobbigt att ha kallt från den 4-e november till slutet av februari, har även gruvat mig för att lämna bilen när jag tränat. Den känns inte bra när det är minus 30 och den stått en dryg timme. Jag hade lovat mig själv att ta ut allt från stora vitrinskåpet och diska allt och damma hyllorna, jag brukar göra det kalla dagar, men nej jag har inte kommit mig för i år, jag har varit som en zoombie i kylan, inget har blivit av.
Jag for till Mora den 20 februari, längtade efter son med familj. Det var lite varmare där, men jag fick en besvärande hosta, så det fick räcka med att steka pannkakor och roa barnbarnen. Hostan har hållit i sig till igår, nu verkar det inte finnas mer kvar att få upp. Jag fortsatte ner till Sth och förbundsstyrelsen med två lärorika dagar, tänk att det finns så mycket kvar att lära sig! Och så avslutade jag resan med en vecka med barnbarnet i Sth, passade upp mellan hans hockeyträningar, och fanns till hands. Men oj så mycket vinter det var kvar i Sth, snön gick upp till räcket på stora verandan i Trångsund. Sammantaget är det i alla fall ljuvligt att vara farmor och mormor.
Nu har jag varit hemma sedan i fredags och det har droppat från taken varje dag. I morgon återtar jag träningen, följer min skyddsling på banken, fikar med henne och livet leker igen. Vet ju att det kan komma någon/några kalla dagar till, men dom är få och då ska jag ta vitrinskåpet, eftersom jag nu ser ljuset i den mörka kalla vintertunneln!

Deppig

Idag ska jag nog ha en deppardag, Tror inte det räcker med offerkoftans 5-10 minuter idag, jag är så förbannat less på den här vintern!!! Nu har det varit kallt sedan den 4:e november, det har droppat från taken, obs ingen blida, EN dag sedan dess. Igår höll det sig runt 30 minus idag har det med den välsignade efterlängtade solens hjälp gått ner till 25,4. Men ikväll blir det säkert runt 30 igen. Vi firade alla-hjärtans-dag i måndags, Jag var mycket imponerad av att det kom 85 personer trots den stränga kylan. Många kom ju från boende i de hus vi höll till i. Vi hade satsat på underhållning med Uno Lindström från Sörbyn, tidigare känd världsmästare i bolljonglering, numera entertainer. En del satsade ju på blodtryckstagning och spirometri, vårt medicinska inslag var allsång, det sjöngs för full hals, luftade lungorna och roade hjärtat. Och så fikades det.
Igår hade riksförbundet hjärt och lungsjukas ordnat politikermöte i Luleå. Vi skulle åka fyra st, vi tordes inte fara för den stränga kylan. Tänk att bli stående, eller om bilen inte startar efter ca 4 timmar, och om den startar, går den att växla? Och dessutom i dagens tidning står bara om politikerträffen inte ett ord om vem som ordnat den. Ytterligare depparanledning!
Och så får jag ont i lederna, har yllesockar och handledsvärmare av fårskinn. Längtar till söndag när jag får träffa mina fina barnbarn i Mora, sedan Sth och FS, och avslutar med att träffa ytterligare ett barnbarn i Sth innan hemfärden. Måtte det ha blivit varmare till dess!

Lite blandat

Tänk att den otäcka kylan släppt sitt envetna grepp. Jo, jag vet att den kan komma tillbaka för det är mycket vinter kvar här uppe ännu, men solen börjar ju skymta över horisonten. I tisdags körde jag till Luleå, hade lovat att hålla ett föredrag om kol, alfaett, och hjärt & lung, vår hjärtemånad startade ju, och jag hade SOLGLASÖGON hela vägen fram till Luleå. Hela mötet blev soligt, tyvärr kom få deltagare. Men en solskenshistoria berättade Luleås hjärtevo. Han gick lite tidigare för att vädret var så fint eller var det meningen? Han träffade på en man som inte mådde bra och som hängde över ett staket. Han hjälpte honom med lite nitrospray och den sjuke bliv piggare. Samtidigt kom en kvinnlig polis och dom enades om att det var bäst att tillkalla ambulans ändå, tycker det är värt en fin rosbukett! Vi pratade om vad det är konstigt att ibland har det man gör någon mening, är det "någon" som styr?

18 januari

Ojoj vad jag är less på den här vintern. Är det inte svinkallt så har det snöat. Och mina kära vänner, 2/3 av snön ska komma efter nyår, tror ni vi snöar in?
Idag har jag varit på Länsföreningens möte på Sunderby folkhögskola. Som vanligt aktiva, engagerade och glada kompisar som vill och driver. Och en del har nästan 30-40 mil hem! Det är segt virke i dom!
I morgon ska jag testa att ringa lungkliniken på mitt sjukhus för att få Daxas utskrivet, få se hur det ska gå. Det är bra att man vet hur/att det funkar i andra delar av landet. Jag vet inte hur dyr den är men vill ju gärna prova. Har varit lite seg och haft lite ont i halsen framförallt på natten, det är helkonstigt. Men nu verkar det släppa, så jag tränar vidare på seniorträningen i morgon 9.20, nog så tidigt men....!
Och så lite positivt, jag måste nu "taimra" om mina lampor varje vecka, ljuset återvänder och det går fort. Men tror ni någonsin att jag får hänga tvätt igen på den här hårt prövade torkställningen. Så här blir det när vi inte haft någon blida sedan början av november.