Dagen innan var jag och hälsade på min kära väninna. Oj vad hon var trött, men alldeles blixtrande klar. Jag lovade komma tillbaka tisdagen därpå när jag återigen var i huvudstan, hon ville ju så gärna se Jonas studentkort, men hon somnade in på lördagen. Ytterligare en gång bekräftades att man ska göra saker när man tänkt, inte skjuta upp till nästa gång!, då är det ofta försent och man ångrar sig så djupt. Så, ring den dag du tänkt, besök den gång du är på väg, strunta i alla oviktiga saker som man ofta låter komma först.
Och så har vi njutit, och svettats, i trettiogradig värme några dagar. Vi var i stugan på fredag - lördag, men åkte hem för att kunna sova i källaren som är så sval och skön. Det var nästan olidligt varmt i solen, 32 grader i skuggan. Det var skugga som gällde. Och duschen. Jag tom badade benen från bryggan i luleälvens kalla vatten. Vi satt på verandan utanför bastun som är på den här bilden, kollade vattnet och såg gäddornas lek i vassen, trodde storsjöodjuret flyttat uppåt. Nu har vädret återgått till att bli svenskt igen, men det är lite syrerikare.
