måndag 22 augusti 2011

Snart höst

Tänk vad jag njutit den här sommaren, Luleå vann solligan, så ni förstår att vi haft fint väder. Och så kom vi hem från Mora för en vecka sedan, och den här veckan har det regnat! Jag begriper inte att det finns så mycket regn där uppe. Även idag finns det moln som hindrar solen, men det regnar inte ännu. I Mora lekte vi med våra fina barnbarn, stekte pannkakor till brunch som dom avnjöt franför barnkanalens stora utbud.


Staffan byggde lusthus som inte riktigt hann få hela taket klart, men sonen tar vid, även om det är svårt att hinna bygga efter jobbet och med två små. Tänk idag börjar Viggo skolan, och hans lillasyster 6-års. Så otroligt fort det gått och så annorlunda livet nu blir för hela deras familj, nu måste tider i skolan passas på ett nytt sätt, och så fortsätter det i minst 10 år! Vi hyrde en husbil när vi for till Mora, det var skönt att kunna gå och sova själva när orken tröt på kvällen, det var som ett eget sovrum. Vi passade också på att fara och spela golf, och parkerade husbilen på golfbanans "camping", när föräldrarna var lediga under helgen. Det var skönt att kunna koppla av lite också.
Idag ska jag börja om med träningen på gymmet. Jag har haft mitt kort fryst från mitten av juni till mitten av augusti = sommarlov! Nu känns det kul igen, otur bara att jag drullade igår i stugan och föll i trappan med mina flipflop, man ska inte ha sådana på vått gräs och lite halvtrött. Nu har jag lindad vrist, mest för att inte såren ska börja blöda igen. Och så värker knäna lite, men det är mycket bättre än igår. Eftersom jag hade så ont så plockade Staffan lite lingon på tomten, jag rensade och såg på dvd, en lååång film, tills vi möts igen, som påminner om Mistrals dotter lite, jag hann bara med en skiva, den andra får bli någon kväll när jag är ensam eller tv-utbudet är uruselt, och då blir det väl rätt snart. Jag tycker om när lingonsylten blir så geleig, när bären inte är riktigt mogna, den ljusröda som nu står i pannan och ska slås på burkar. Vi måste plocka mer, men det får bli under veckan.
Jag har mått bra hela sommaren men väntar fortfarande på att lungkliniken ska kalla mig, sedan jag deltog i repairstudien på MAS 2006-2007 har dom aldrig kallat mig, och ändå ska dom rapportera minst vartannat år till alfaregistret hur jag mår. Tror dom ser mig ibland på stan och badhuset och tänker, hon mår bra ännu, och så läggs jag sist i kallelsehögen igen! Det är tråkigt att det ska vara så! Jag ringde om den nya medicinen Daxas i slutet av förra året, sjuksköterskan visste inget men lovade att en lungläkare skulle ringa upp, han har inte ringt än 10 månader senare! Undrar om vi har den sämsta kolvården i landet här uppe?