Den sköna sommaren

"Vår" hackspett som matar sin unge med nötter, intelligent fågel, varför jaga mat när det hänger i Johanssons träd!
Vad vi har en skön sommar. Det har nu varit jättefint väder sedan midsommar, med ett par dagar med rekordvärme, då tyckte även jag att det var FÖR varmt. Oftast sitter jag under parasollen, tiden när jag satt och njöt i starkt solsken har förlupit, och så har jag fördelen att sova gott i vår svala källare. Fjärrvärmen slår ju aldrig på nu så där nere är så svalt och skönt, förstår att det blir jobbigt när man inte kan sova pga värmen.
Jag var på kära Monicas begravning i Stockholm i fredags. Jobbigt, vackert och vackert igen. Jag är så glad att jag flög ner, kändes så rätt att ta farväl av min kära vän på riktigt.
Idag har vi spelat golf, det gick riktigt bra. Undrar om det beror på inspiration från gårdagen då jag var tävlingsledare och mötte alla glada trots den tryckande tropiska värmen. Det satt 3 killar på altanen och väntade på att få gå ut, dom sa just "detta är fan imig tropisk hetta" dom var från Göteborg, så dom borde ju ha känt av värme, men vår är nog mera som ett lock!
Nu har min man pensionerat sig också. Hoppas att vi inte ska hänga oss fast vi varandra allt för mycket. Vi har ju alltid varit väldigt självständiga, och ännu mer när jag långpendlade och jobbade i Sth under dryga 10 år, fram till 2001. Han har ju sin bowling och sina projekt (oftast byggsådana) och jag har mina intressen. Tror det ska ordna sig även i den här nya fasen i livet.
Förstår av facebook att många som har samma lungproblem som jag, att många har det jobbigt i sommar. Jag tycker vintern är mycket jobbigare, jag njuter av sommaren. Titta på vår jasmin som blommar så vackert. Jag har inte lyckats komma på hur jag ska vrida kortet så ni får se grannens hus stå på ända. Njut av sommaren!

sorg och glädje

Alla glada förväntansfulla studenter på balkongen, på väg ut i livet! Erfarenheten säger ju tyvärr att det inte går bra för alla, ändå var denna dag så full av förväntan och glädje, så glad och omtumlande, lite jobbig också, så jag hoppas verkligen att det går bra för alla, och vårt älskade barnbarn Jonas.
Dagen innan var jag och hälsade på min kära väninna. Oj vad hon var trött, men alldeles blixtrande klar. Jag lovade komma tillbaka tisdagen därpå när jag återigen var i huvudstan, hon ville ju så gärna se Jonas studentkort, men hon somnade in på lördagen. Ytterligare en gång bekräftades att man ska göra saker när man tänkt, inte skjuta upp till nästa gång!, då är det ofta försent och man ångrar sig så djupt. Så, ring den dag du tänkt, besök den gång du är på väg, strunta i alla oviktiga saker som man ofta låter komma först.
Och så har vi njutit, och svettats, i trettiogradig värme några dagar. Vi var i stugan på fredag - lördag, men åkte hem för att kunna sova i källaren som är så sval och skön. Det var nästan olidligt varmt i solen, 32 grader i skuggan. Det var skugga som gällde. Och duschen. Jag tom badade benen från bryggan i luleälvens kalla vatten. Vi satt på verandan utanför bastun som är på den här bilden, kollade vattnet och såg gäddornas lek i vassen, trodde storsjöodjuret flyttat uppåt. Nu har vädret återgått till att bli svenskt igen, men det är lite syrerikare.

ledsen

En av mina allra käraste, bästa väninnor har fått en elak, grinig tumör i magen. Det är inte mer än en dryg månad sedan vi satt och skrattade på centralen innan jag skulle ut till Arlanda. Och nu pratar hon om hospice, jag fattar ingenting! Och jag som ibland gnäller över att måsta stanna, inte kunna gå så fort, gillar inte uppförsbackar och trappor, det spelar väl för sjutton ingen som helst roll om jag stannar några gånger och upptäcker naturen! Värre är det att ha en ilsken sak i magen som inte ska vara där och som inte kan tas bort. Den upptäcktes när hon började bli så andfådd och det fanns vatten i lungan. För tre veckor sedan. Hon hade börjat träna och skulle få tillbaka den muskelmassa hon tappat under en tid efter separationen. Och så blir det så här galet, jag blir så himla ledsen.

Påsk

Fasantuppen hittade en hona att uppvakta under skärtorsdagen. Vi hörde dom på långfredagen, men nu har dom flyttat tillbaka till skogen vid kyrkogården i Svartbyn. Tur att han fick visa upp sig i hela sin glans, han bredde verkligen ut stjärtfjädrarna för att hon skulle inse att han var den ende. Konstigt att dom är så färggranna och tjusiga, för i vår värld är det väl tvärtom?!?
Här uppe är det så fint väder. Idag har jag gått i shorts. Vi var i stugan långfredag och påskafton, och jag fick gå de 400 metrarna ner genom tallskogen och ANDAS. Jag släppte ut all gammal vinterluft och har nu frisk ny tallskogsluft som reserv i de skadade lungorna. Jag har även tagit premiärcykelturen med min elcykel, den som jag inte tycker är så fantastisk som en del gör gällande. Men det var skönt, och vi kommer allt bättre överens cykeln och jag. Fast jag ska nog jämföra med min gamla i år.
Lägger ut några bilder från stugan så ni kan se hur långt våren kommit i norr. Isen har inte släppt taget men den har det jobbigt.

10 april

Idag skulle min pappa fyllt 93 år. Oj vad jag saknat honom, i 31 år. Ändå kan jag ibland tycka att jag ser honom komma, när någon cyklar som han, eller när jag hör ett tonfall som påminner om honom. Tror i alla fall att han tittar till mig!
Här uppe i norr sken solen från en tämligen molnfri himmel igår, idag är solen gömd bakom ett tjockt molntäcke. Det är ändå plus 5 grader. Igår satt jag på altanen insvept i päls, läste och sov om vartannat. Jag hann ändå läsa igenom allt till FS på fredag.
Idag har jag ägnat mig åt bokföring, hoppas jag får till det i år också. Konstigt att jag inte fått min deklaration ännu, "alla" andra verkar ju ha fått den. Ska stanna utanför skatteverkets lokaler i morgon och hämta blanketter så slipper jag skriva ut alla. Skatteverket finns numera bara i Luleå. Studieorganisatören Thorild (från Luleå) och jag ska åka till Piteå och träffa hjärtevorna, gamla och nya, och planera inför hösten. Vi är ju nya allihopa så vi åker på samma grundutbildning i maj, tror det är klokt att prata ihop sig innan.
Barnen på gatan har fått ta ut cyklarna. Det är lite farligt med tanke på snövallarna vid uppfarterna, men vi kör sakta efter den här gatan. Jag får i alla fall vårkänslor när jag ser deras cykel-glädje! Vårkänslor har också fasantuppen, och dom kommer tidigt på morgonen, redan 4.30 pockar dom på. Hönan har återkommit och verkar ha förlåtit hans klavertramp för ett par veckor sedan.

nu tinar det.....

Tänk att jag äntligen ser ett slut på den här långa, kalla, hemska vintern. Det har varit för kallt för allting, ja, t o m att andas ibland. Men nu är jag igång igen, oroar mig inte för att bilen ska frysa ihop under träningspassen, enda bekymret är att det slaskar så min nytvättade bil är snart grå igen, men snart kan vi ju tvätta hemma. Igår var dom och skrapade gatan så nu syns asfalten på den, snödrivorna är dock höga så hoppas föräldrarna låter bli att låta barnen ta ut cyklarna. När våra var små var det valborgsmässoafton som gällde, nu borde dom vänta till påsk åtminstone, den är ju sen i år.
Till påsk plogas också vägen ner till vår stuga. Ska bli skönt att sitta med en termos choklad och lyssna på alla fåglar som börjar återvända. Isen har inte gått då, man kan åka skidor på den om det nu inte blir så mycket vatten på den.
"Vår" fasantupp har fått vårkänslor. Hela vintern

har honan varit vår gäst, nu har tuppen kommit och uppvaktat henne. Hon blev så irriterad så hon flydde till nästa kvarter, men han går här och ropar trumpetande. Han har samma mattider som oss så det gäller att inte slamra när vi plockar bort. Tog några bilder idag från köksfönstret när han står i gropen vid "sitt" hus, och när han pulsar genom snön som inte bär honom på alla ställen. Han är stor o tjock och det har varit varmt så skaren har släppt.

äntligen MARS

Kolla vårt lusthus, nästan ingen snö på taket längre. Det droppar från taken, ljuset har återvänt och med det hoppet att överleva den här tunga vintern. Det har varit jobbigt att ha kallt från den 4-e november till slutet av februari, har även gruvat mig för att lämna bilen när jag tränat. Den känns inte bra när det är minus 30 och den stått en dryg timme. Jag hade lovat mig själv att ta ut allt från stora vitrinskåpet och diska allt och damma hyllorna, jag brukar göra det kalla dagar, men nej jag har inte kommit mig för i år, jag har varit som en zoombie i kylan, inget har blivit av.
Jag for till Mora den 20 februari, längtade efter son med familj. Det var lite varmare där, men jag fick en besvärande hosta, så det fick räcka med att steka pannkakor och roa barnbarnen. Hostan har hållit i sig till igår, nu verkar det inte finnas mer kvar att få upp. Jag fortsatte ner till Sth och förbundsstyrelsen med två lärorika dagar, tänk att det finns så mycket kvar att lära sig! Och så avslutade jag resan med en vecka med barnbarnet i Sth, passade upp mellan hans hockeyträningar, och fanns till hands. Men oj så mycket vinter det var kvar i Sth, snön gick upp till räcket på stora verandan i Trångsund. Sammantaget är det i alla fall ljuvligt att vara farmor och mormor.
Nu har jag varit hemma sedan i fredags och det har droppat från taken varje dag. I morgon återtar jag träningen, följer min skyddsling på banken, fikar med henne och livet leker igen. Vet ju att det kan komma någon/några kalla dagar till, men dom är få och då ska jag ta vitrinskåpet, eftersom jag nu ser ljuset i den mörka kalla vintertunneln!