äntligen MARS

Kolla vårt lusthus, nästan ingen snö på taket längre. Det droppar från taken, ljuset har återvänt och med det hoppet att överleva den här tunga vintern. Det har varit jobbigt att ha kallt från den 4-e november till slutet av februari, har även gruvat mig för att lämna bilen när jag tränat. Den känns inte bra när det är minus 30 och den stått en dryg timme. Jag hade lovat mig själv att ta ut allt från stora vitrinskåpet och diska allt och damma hyllorna, jag brukar göra det kalla dagar, men nej jag har inte kommit mig för i år, jag har varit som en zoombie i kylan, inget har blivit av.
Jag for till Mora den 20 februari, längtade efter son med familj. Det var lite varmare där, men jag fick en besvärande hosta, så det fick räcka med att steka pannkakor och roa barnbarnen. Hostan har hållit i sig till igår, nu verkar det inte finnas mer kvar att få upp. Jag fortsatte ner till Sth och förbundsstyrelsen med två lärorika dagar, tänk att det finns så mycket kvar att lära sig! Och så avslutade jag resan med en vecka med barnbarnet i Sth, passade upp mellan hans hockeyträningar, och fanns till hands. Men oj så mycket vinter det var kvar i Sth, snön gick upp till räcket på stora verandan i Trångsund. Sammantaget är det i alla fall ljuvligt att vara farmor och mormor.
Nu har jag varit hemma sedan i fredags och det har droppat från taken varje dag. I morgon återtar jag träningen, följer min skyddsling på banken, fikar med henne och livet leker igen. Vet ju att det kan komma någon/några kalla dagar till, men dom är få och då ska jag ta vitrinskåpet, eftersom jag nu ser ljuset i den mörka kalla vintertunneln!

Deppig

Idag ska jag nog ha en deppardag, Tror inte det räcker med offerkoftans 5-10 minuter idag, jag är så förbannat less på den här vintern!!! Nu har det varit kallt sedan den 4:e november, det har droppat från taken, obs ingen blida, EN dag sedan dess. Igår höll det sig runt 30 minus idag har det med den välsignade efterlängtade solens hjälp gått ner till 25,4. Men ikväll blir det säkert runt 30 igen. Vi firade alla-hjärtans-dag i måndags, Jag var mycket imponerad av att det kom 85 personer trots den stränga kylan. Många kom ju från boende i de hus vi höll till i. Vi hade satsat på underhållning med Uno Lindström från Sörbyn, tidigare känd världsmästare i bolljonglering, numera entertainer. En del satsade ju på blodtryckstagning och spirometri, vårt medicinska inslag var allsång, det sjöngs för full hals, luftade lungorna och roade hjärtat. Och så fikades det.
Igår hade riksförbundet hjärt och lungsjukas ordnat politikermöte i Luleå. Vi skulle åka fyra st, vi tordes inte fara för den stränga kylan. Tänk att bli stående, eller om bilen inte startar efter ca 4 timmar, och om den startar, går den att växla? Och dessutom i dagens tidning står bara om politikerträffen inte ett ord om vem som ordnat den. Ytterligare depparanledning!
Och så får jag ont i lederna, har yllesockar och handledsvärmare av fårskinn. Längtar till söndag när jag får träffa mina fina barnbarn i Mora, sedan Sth och FS, och avslutar med att träffa ytterligare ett barnbarn i Sth innan hemfärden. Måtte det ha blivit varmare till dess!

Lite blandat

Tänk att den otäcka kylan släppt sitt envetna grepp. Jo, jag vet att den kan komma tillbaka för det är mycket vinter kvar här uppe ännu, men solen börjar ju skymta över horisonten. I tisdags körde jag till Luleå, hade lovat att hålla ett föredrag om kol, alfaett, och hjärt & lung, vår hjärtemånad startade ju, och jag hade SOLGLASÖGON hela vägen fram till Luleå. Hela mötet blev soligt, tyvärr kom få deltagare. Men en solskenshistoria berättade Luleås hjärtevo. Han gick lite tidigare för att vädret var så fint eller var det meningen? Han träffade på en man som inte mådde bra och som hängde över ett staket. Han hjälpte honom med lite nitrospray och den sjuke bliv piggare. Samtidigt kom en kvinnlig polis och dom enades om att det var bäst att tillkalla ambulans ändå, tycker det är värt en fin rosbukett! Vi pratade om vad det är konstigt att ibland har det man gör någon mening, är det "någon" som styr?

18 januari

Ojoj vad jag är less på den här vintern. Är det inte svinkallt så har det snöat. Och mina kära vänner, 2/3 av snön ska komma efter nyår, tror ni vi snöar in?
Idag har jag varit på Länsföreningens möte på Sunderby folkhögskola. Som vanligt aktiva, engagerade och glada kompisar som vill och driver. Och en del har nästan 30-40 mil hem! Det är segt virke i dom!
I morgon ska jag testa att ringa lungkliniken på mitt sjukhus för att få Daxas utskrivet, få se hur det ska gå. Det är bra att man vet hur/att det funkar i andra delar av landet. Jag vet inte hur dyr den är men vill ju gärna prova. Har varit lite seg och haft lite ont i halsen framförallt på natten, det är helkonstigt. Men nu verkar det släppa, så jag tränar vidare på seniorträningen i morgon 9.20, nog så tidigt men....!
Och så lite positivt, jag måste nu "taimra" om mina lampor varje vecka, ljuset återvänder och det går fort. Men tror ni någonsin att jag får hänga tvätt igen på den här hårt prövade torkställningen. Så här blir det när vi inte haft någon blida sedan början av november.

Trettondagen

Tänk att nu har det varit smällkallt allt sedan början av november. Termometern har en dag varit under minus 10 och det var i söndags. Då var Gunvor och jag på promenad, det var första gången sedan hon bröt lårbenet, hon behövde verkligen få komma ut och gå.
Träden är fulla av snö eftersom det inte varit någon blida. Undrar hur länge kvistarna håller? Tur att vi har den här fina kaminen!
Jag har börjat städa bort julen. Min far sa att det inte skulle finnas adventsstakar framme efter trettondagen eftersom advent ju slutar redan vid jul, och det man lärde sig som barn sitter ju i. Dessutom tycker jag inte om tjugondagknut eftersom det var den dagen min Anna lämnade oss. Det är för mig sorgens dag.
Nu ska jag åka skidor igen, den här gången heja fram Kalla.

JULDAGSKVÄLL

Lutfisken är i ugnen, det blir bra att vårda magen lite efter all julmat i Storforsen. Det var avkopplande och skönt, det var visst 54 personer som hade valt det alternativet. Vi kände ingen, men så var det för de flesta, vilket gjorde att vi var några som satt och småpratade framför brasan efter måltiderna. Vi hann med glögg i kåtan (jag drack den ute för det var alldeles för rökigt där inne!) tittade på de fem vita renarna, tomtens!, och sedan bar det av på slädfärd. Det var tre hästar med slädar utrustade med renskinn och filt över knäna. Vi rymdes 8 vuxna i varje släde, våran häst sprang fortast. Undrar om han kan ställa upp på Solvalla? Slädfärden gick upp till Storforsen, vi besökte en koja där elden inte rök in så mycket, och sedan sprang hästarna ner igen, ja det var våran som sprang den sista tyckte nog det hela var fånigt.
Vi åt gott när vi återvände, och hela julafton dukades det upp god mat, konstigt att jag är hungrig igen..........!
Kolla in renarna, vyerna och hästen och tomten!

JULETID

Dan före dan före dan före dopparedan. Snön vräker ned, fast det är lätt snö, och nu "bara" minus 11 grader. Jag har varit och klippt mig, fixat min tumnagel som jag skadat i unga år så att det spricker vid utväxt, och ätit lunch med min "tant". Jag ska ta henne till kyrkogården i morgon, hoppas hon ändrar sig när det gäller att kliva ur bilen för att tända ljus. Jag har föreslagit att hon sitter kvar och ser när jag fixar det, är ju bara 10 meter, men med rullator i den här nysnön.........! Men idag sa hon att hon kan, hoppas hon inser det omöjliga tills i morgon.
Vi åker till Storforsen utanför Älvsbyn på torsdag, firar en stillsam jul där med bad i spaavd, slädfärd, fackeltåg och tomte. Och - så sätter vi oss vid färdigdukade bord, njuter av maten och läser en bok framför brasan medan någon annan plockar bort och diskar. Det är vackert där, ska ta kameran med och lägga in bilder,och berätta, när jag kommer hem.
GOD JUL!